Svensk ordbok 2009, webbversion

tre`va sig verb trevade trevat trev·ar●ofta med partikelnfram förflytta sig o­säkert och en­bart med hjälp av känsel­sinnet hon trevade sig fram i mörkret○äv. bildligthan försökte treva sig fram i byråkratins djunglertreva sig (fram) ngnstanssedan 1838Subst.:trevande